BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ.. ingen behöver läsa om ni inte vill. Tvingar inte er, ajde..

Jag vet inte vad jag ska säga, jag vet inte vad jag ska göra. Du skriker på mig, du sårar mig. Det känns som jag inte betyder någonting för dig längre, du har aldrig skrikit på mig. Du fanns alltid där, du frågade mig varje dag hur jag mådde. Men gjorde det inte längre.. Jag satt inne i mitt rum hela tiden, jag åt inne på mitt rum. Jag pluggade inne i mitt rum, jag kollade på film inne i mitt rum.. Jag pratade inte med någon så mycket, jag var för mig själv. Jag har lätt för få damp, jag har lätt för gråta. Jag har lätt för säga fula ord. Jag visade bara mina fula ord och min damphet. Visade aldrig hur jag mådde på riktigt, jag lekte att allting var perfekt i skolan. Fritiden, allt. Men till slut fick ni veta saker för jag berättade, jag hatade dig, ni alla. Men börja sakna när jag var liten, jag vet seriöst inte om jag orkar mera pappa, mamma. Hela familjen, ni får mig och sjunka lägre. Ingen ska fråga om vad som hänt, bara fåtal som vet.